Ojsan! Hade nästan glömt denna bloggen mitt i allt ståhej som har pågått i våra liv!

Detta kommer att bli det sista inlägget jag kommer att skriva om hundar på denna blogg. Det är liksom som så att jag och min man har skilt oss, vi var tvungna att sälja Buster och jag har flyttat till England! 

Jag är fortfarande jätteledsen över att vi var tvugna att sälja Buster p.g.a skilsmässan då både Buster och jag hade börjat bli bra på att lyssna på varandra. Vi tränade ofta och vi hade börjat på brukshundsklubben i Bjuv för att lära oss mera. Enligt instruktörerna hade vi båda kommit riktigt långt efter bara ett par veckor i gruppen. Han hade börjat lyssna på mig när jag gav kommandon och en sak jag var riktigt stolt över att lära honom var att när han satt så fick han inte ställa sig upp/springa iväg förrän jag sa till. Ofta ute på trädan så platsade jag honom och tog av honom kopplet (innan "koppeltvånget" då vi hade vilda djur inärheten) och sa Stanna. Han satt kvar tills jag sa "Hopp och lek" då han började springa som om han aldrig hade varit lös innan. Jag hann aldrig lära honom att gå fint med och utan koppel. Det blev bättre med kopplet på men inte perfekt som jag ville ha det. Han drog ju fortfarande lite men inte lika mycket och han lyssnade när jag sa nej till honom. 

Jag vet att han kommer att ha det bra hos de nya ägarna. De har en stor trädgård som han kan springa runt i och han har en stor skog att villa bort sig i. Han har två ägare som jag vet älskar honom väldigt mycket och som har det där lilla extra som jag och Thomas inte hade, kärlek mellan varandra. 

Jag ska självklart skaffa en ny hund så fort jag kan! Kan verkligen inte leva utan ett djur vid min sida nu! Dock ska jag skaffa en mindre hund med ett lugnare temprament, som en Pembroke Welsh Corgi! Eller så går jag till ett hundstall och adopterar en hund. Kommer nog vara det bästa jag någonsin kommer att göra i mitt liv. 

Ja, slutet på detta inlägg kan inte bli bättre än såhär! Jag har det bra, Buster har det bra, min exman lider fortfarande över att jag har lämnat honom. Med detta så får jag väl säga tack för denna tiden! Ska se om jag kan byta namn på bloggen, då kan jag börja blogga om något annat än hundar, såsom mitt nya liv i England! 

Ha det bra alla läsare!

Jag har varit urkass på att blogga om hur det går med Busters träning! Men nu kommer det!

Träningen allt som allt har gått upp och ner men förra veckan träffade jag en ny väninna som har två stycken leonberger. En av dem är en tik runt året så vi bestämde oss att träffas och gå i stan med dem och träna dem. Det gick sådär med Buster i stan. På torsdagen så bestämde vi oss att sticka till den fria träningen på Bjuvs brukshundsklubb. Det gick rent åt pipsvängen! Buster slet sig efter 20-30 minuter och lyssnade inte på inkallningen (är inte ens förvånad) så han sprang rundor på fältet och försökte hitta någon att leka med. Detta resulterade i att tack vare att jag försökte hålla honom innan han slet sig så fick jag ont i handleden. När jag väl fick tag i honom igen (tack vare min väninna) så var jag förbannad, jag skämdes och jag var ledsen så jag tog Buster och gick och satte mig på en av bänkarna och bara bölade! Jag skämdes så mycket över honom och mig! Jag skrev på brukshundsklubbens Facebook sida att jag bad om ursäkt till alla som var på den fria träningen och berättade att Buster är översocial, otränad och nonchalant så allt han ville var att leka med alla andra hundar. Skrev även att jag skämdes att han slet sig och sprang fram till dem som var vid agility hindren och skrämde dem lite då han bara ville leka. Jag blev tack och lov förlåten och de sa att det är en hundägares värsta mardröm nr hundarna sliter sig och inte vill lyssna. 

Igår så var jag på första träningen på brukshundsklubben, jag har börjar på grundkursen med honom. Han slet sig igår IGEN på träningen. Jag blev som förra veckan, förbannad och allt det andra, och skämdes mer än innan! Jag ville bara ta och knäcka nacken på honom och göra honom till en dörrmatta eller ngt. Tack vare instruktörerna så kom han tillbaka och de sa till de andra att skrämma iväg honom. Jag kände smärta i min hand efter Buster slet sig så jag blev orolig av vad kopplet och hans styrka hade gjort med min hand. En av instruktörerna tog honom tillbaka till klubbhuset. Det tog tid men Buster gav sig tillslut och började sluta dra i kopplet. Jag tog Buster, satte honom i bilen och gick in i klubbhuset och tog en fika med de andra. Vi avslutade kvällen där och vi alla körde hem. Jag körde hem min väninna som hängde med till träningen och körde sedan hem. Under tiden jag körde ifrån klubben så kände jag en stark smärta i pekfingret, och på knogen vid det fingret. Även en större smärta i handleden än den smärtan jag hade förra veckan så jag tror att han gjorde så jag stukade handleden och pekfingret. 

Idag gör handleden fortfarande lika ont och även knogen, fingret är lite bättre men gör fortfarande ont. Men jag har fortsatt på träningen idag med Buster genom att gå hit och dit när han drog. Han är så trött idag så han slutade dra rätt så snabbt. Ska ta en lite längre runda med honom senare idag. Nu på morgonen så blev det en liten kiss/bajsrunda då han vill gå på min vänstra sida vilket jag har lärt honom att göra men jag kan inte hålla honom i vänsterhanden just nu då det är den som är stukad men det ska gå ändå! Men ska börja klicka in honom med och köpa en annan leksak till honom som är träningsleksak för han total ignorerade leksaken igår! 

Nu ska jag ta och göra lite lunch till både mig och hunden sen ska vi ta och träna lite med kontakten mellan oss. 

Ha det bra alla där ute!

För ett tag sedan beslutade jag mig för att låta Buster gå i en sele istället. Tittade länge på alla selar som finns att köpa i butik då jag är osäker på Busters storlek när det gäller selar. Jag bestämde mig för en gul Hurrta sele som där är reflex på. Fick hjälp av min underbara kompis Malin att hitta rätt storlek på honom så att han ändå kan växa i den. Vi hade lite problem att få honom att stå still då han fortfarande stirrar rundor som han har gjort innan. När vi ändå var inne på Grizzly Zoo på Väla så tittade jag på aktiveringsleksaker till Buster då han håller på att riva stället så fort vi är borta i mer än 1 timme. Han har varit duktig innan och har klarat sig i 3 timmar utan problem men nu har vi gått tillbaka ett par steg i ensamhetsträningen. Jag bestämde mig för att köpa en Kong till honom. Fyllde den med jordnötssmör, hundmat och hundgodis. Jag la lite jordnötssmör i "botten" och sen fyllde på med det torra för att sedan fylla upp med lite mer jordnötssmör så att inte det torra trillade ut när jag sedan "kastade" (kan mer säga att jag rullade) ut kongen på golvet. Sedan blev både jag och min man ignorerad i 2-3 timmar! Han har ännu inte lyckats äta jordnötssmöret från den lilla delen av kongen än men det kommer. Huvudsaken är att han försöker och att han blir mentalt stimulerad. Jag kommer att köpa en annan aktiversingsleksak till så vi har lite att välja mellan. 

Jag var även ute med Malin till stallet där hon har sin fina häst Rockter. Buster fick såklart följa med men då han, även här, blev stirrig och bara ville hoppa på allt och alla i en icke aggressiv väg så fick han bara vara ute ur bilen korta stunder med selen och kopplet på. Märkte då att jag har bättre koll på hans styrka med selen och kände att jag kunde ta in honom till stallet där Malin höll på att göra iordning Rockter för ett ridpass. Buster var väldigt nyfiken på Rockter och Rockter var lagom nyfiken på Buster. Jag önskade att jag hade kameran framme så jag kunde ha fått ett foto på dem men, som vanligt, så la den i fickan till ingen nytta. Under ridpasset fick Buster vara i sin bur i bilen och hade sin vän Teddy som sällskap. Teddy var dock i HELA bilen då jag inte hade en bur till honom, han är så liten så fast jag skulle ha satt honom i bagageutrymmet så skulle han ha hoppat fram till baksätet. 

För att läsa om Rockter och hur det går för honom i hans träning så kan ni klicka på denna länk (går den inte att klicka på så markera, kopiera och klistra in): http://livetmedrockter.blogg.se/2014/february/full-spackad-dag.html

Buster är riktigt trött idag! Igår var han hemma hos Malin nästan hela dagen då jag var tvungen att jobba och sedan idag så fick han vara ute ur lägenheten nästan hela dagen på äventyr med mig och Malin. Plus att han fick leka med Kongen nästan direkt efter vi hade kommit hem. Nu kan han väl bli lättare att träna? Då han är tröttare och inte vill busa lika mycket när vi är ute? Uppdatering om hans framtida träning kommer någon gång i framtiden ;)

jag glömde skriva om en sak igår och det var om Busters valptänder. Hans sista valptand lossnade i förrgår någonstans mellan morgonrundan och min tripp till en av mina väninnor i Landskrona. Det betyder att hans tandkött kliar mer eller mindre dagligen då resten av hans vuxentänder håller på att växa ut. Sen är hans tänder, äntligen, färdigväxta. Just nu dreglar han som ingen annan! Han dreglar lite mer än en bebis när bebisen år tänder. Det är ibland ganska äckligt men då får man tänka att det är normalt och det är bara en kort tid till som han kommer att göra detta. Han vill fortfarande bita på saker som är både mjukt och hårt samtidigt (som våra händer) men nu gör det inte lika ont då vi har börjat lära honom att inte bita på oss utan på sina leksaker och tuggben. 

En annan sak som bevisar att han växer kanske lite för snabbt är att hans kulor har börjat ploppa ner i pungsäcken! Jag kände små små kulor imorse under min och Busters morgonkel som vi brukar ha efter morgonrundan. Han är drygt 5 månader gammal så snart börjar han väl jucka mot oss, vilket jag inte kommer att tolerera och kommer att säga ifrån på skarpen till honom om han börjar. Han ska veta att han är fortfarande i lägre rang än oss två. Om ett par månader, hoppas jag, så ska han kastreras! Ska kolla med min veterinär när han tycker att det är lagom att kastera unghundar och hur mycket han vill ha för kastreringen. 

Det där med att gå fint i koppel är mycket tråkigt enligt Buster, men vi tränar en timme en gång om dagen nu för tiden, bara för att han ska få det inpräntat. Inkallning jobbar jag på lite då och då när han drar för mycket. Ibland nonchalerar han mig och ibland lägger han dövörat till men ibland kommer han verkligen när jag kallar. Inkallning ordentligt får jag börja göra några minuter var dag i spårlina, annars kommer han aldrig kunna att springa lös igen! Nu kan kan springa lös ibland men efter ett tag springer han mot grannens trädgård och typ väntar på att bästa vännen (en jack russel tik) ska komma ut och leka. De har en hundgård i trädgården så deras hund kan gå ut och in när hon vill när terassdörren är öppen. Dit in vill Buster var gång när han vet om att hunden är hemma, han verkligen drar dit när han går i koppel. Så inkallning på lite högre nivå ska vi träna på lite mer innan han helt får gå lös runt mig! 

Nu ska Buster få vakna och äta lite Lunch, sen ska maken ta ut honom tänkte jag medan jag tar och gör mig iordning till jobb. 

Ha det bra alla djurägare <3

Ja nu var det verkligen längesedan jag skrev något. Det har gått både framåt och bakåt med Buster. Han fortsätter äta kattskit och spyr upp det en halvtimma senare (att han inte lär sig) och han har börjat gå finare i kopplet fast det är inte ofta han gör det. Jag  har börjat sätta kopplet som en sele på honom med kopplet vid bakbenen på honom så det gör ont när han drar vilket gör att han går fint när han har kopplet så och mindre fint när kopplet är som vanligt i bara halsbandet på honom. Han har även börjat skita inne fast han har fått skita ute precis innan. 

Till nyåret så reagerade han inte ett skit på nyårsraketerna. Han bara la och sov. Han reagerade på två förvisso men de lät också som kanoner men han bara tittade åt det hållet ljudet kom ifrån, tittade på mig och la sig ner igen. Riktigt skönt att han inte reagerar på sånt. Nyåret för honom blev lugn helt enkelt :

Annars så har han fått springa lös ett antal gånger både här hemma vid gården och på Järavallen. Känns skönt att han springer tillbaka till mig om han tycker att jag är för långt borta. Han kommer inte på inkallning oftast dock, 90% av tiden ser jag att han lystrar till med örat men helt nonchalerar mig och springer längre ifrån. Blir mer inkallningsövningar för oss två. Han älskar att springa lös, nu för tiden så har jag honom kopplad vid vägen och sen när vi har kommit in på infartsvägen så släpper jag honom där han springer rundor vid gräsmattorna och sen upp till dörren där vi går in till vår lägenhet. Väl i trapphuset stannar han precis innan man går upp för trapporna, som jag har lärt honom att göra, så jag kan ta av honom halsbandet, sen springer han upp med mig eftersläntandes och när jag har öppnat dörren så går han inte längre än till hallen för att se om jag ska torka tassarna på honom eller inte. Säger jag "gå in" då så går han in till köket och väntar på att jag ska bli klar att ta av mig ytterkläderna :) Så LITE lydig är han iaf. Dock ska jag spara ihop så jag kan gå en grundkurs med honom efter sommaren så vi båda lär oss mer av varandra. Jag har ändå lyckats rätt så bra annars med honom tycker jag, för att vara första gången jag har hund. Dock har jag inte lyckats lära bort hans beteende att hoppa upp på folk utan tillåtelse! Det är något som jag verkligen försöker lära honom att INTE göra. 

Nu ska Buster få lite mat sen ska han och min make ut medan jag gör mig iordning för jobbet!

Ha det bra alla hundägare där ute! :)

Detta inlägg kommer inte att handla så mycket om Buster utan mest att vara ute och köra med hund i sin bil! Rättare sagt så kommer detta inlägg att handla om er förare som kör bakom de som är ute och kör med sin hund i bilen. Så på ett sätt så handlar det lite grann om Buster.

Jag har börjat störa mig rätt så mycket på andra förare när jag har Buster i bilen och ska köra någonstans! De kommer upp snabbt bakom mig och kommer så nära att det är obehagligt att köra framför dem. Jag kör i rätt hastighet när dessa bilar kör upp i röven på mig rent ut sagt! Jag har en bildekal på bilen där det står "HUND I BIL" (sån där billig sak som man köper för 20 kr på biltema), mina rutor är tonade på de bakre rutorna, det gäller även bakrutan. Man kan inte se in i bilen för att se att där är en hund i bilen! Kör upp i röven på mig när jag inte har Buster i bilen, fine! Jag bryr mig inte så mycket om vi kolliderar för jag är tvungen att tvärstanna. Kör ni upp i röven på mig och jag har Buster i bilen då kan jag lova er att det inte kommer bli roligt för er! Jag kommer att kräva ER på veterinärkostnaderna PLUS kostnaderna för att laga min bil om det inte är mitt fel att vi kolliderar. Ni måste ha gått på bilskola, då ni har körkort (hoppas jag) och där lär man sig att HÅLLA AVSTÅND FRÅN VARANDRA! Om ni inte minns hur stor avstånd så hitta ett "märke" vid vägkanten eller någon annan stans (låt oss säga en lyktstolpe eller början på ett staket), ni ska kunna räkna till 3 innan ni är framme vid det märket för att ha ett bra avstånd från bilen framför. Nu menade jag inte att ni ska räkna till 3 snabbt utan 3 i normaltakt (oftast räknar man 1001, 1002, 1003 för normaltakt). Detta är ett säkert avstånd, särskillt när bilen framför har djur eller annat dyrbart i bilen, det gäller även barn! 

Ja, jag har Buster i en krocktestad bur. Ja, den är fast spänd i lastringarna så den inte ska åka hit och dit när jag kör och göra min hund sjösjuk! Men det brukar inte räcka om ni andra förare ligger upp i röven på mig, om jag nu måste tvärbromsa av någon anledning. Än har jag inte behövt tvärbromsa med Buster i bilen och med en av er korkade förare bakom mig, men det kan hända! Ni kanske tänker "Jag har bråttom och den föraren med en eventuell hund i bilen framför mig kör i rekomenderad hastighet (vi kan säga att vi är på en väg som har 70 km/h som rekomenderad hastighet, för enkelhetens skull), varför inte köra upp i röven på hen och stressa upp hastigheten lite" Det funkar inte kan jag lova! Hastighetsbegränsningarna finns av en särskilld anledning! Det är inte för att försena er alla (kör tidigare hemifrån i så fall, det är värt att sitta i bilen 5-10 minuter och bara ta det lugnt när ni har kommit fram till målet) utan för att alla ska kunna vara ute i trafiken på ett säkert sätt! Jag har tänkt många gånger på att bara stanna bilen på en enfilig väg, se till att ingen kan köra förbi och ge bakomvarande förare en ordentlig utskällning och öppna bakluckan BARA för att visa att det finns faktiskt en hund i bilen och jag vill INTE att han ska skada sig vid en eventuell krock! Dekalen finns på bilen av en anledning om ni inte har fattat det! 

Jag förstår inte att det är så många som tydligen inte kan läsa på en dekal stor nog för även den blinde att läsa där det står hund i bilen! Jag vågar knappt tänka på hur ni är om ni har barn i bilen eller om bilen framför er har barn i bilen och det står på en bildekal att barn finns ombord! 

Så tänk efter, före, ni som kör upp i röven på oss som har en dekal på bilen (och har tonade rutor så ni inte kan se in) om att vi har en hund i bilen! Vi hatar det och vi vill faktiskt komma fram till vårt mål helskinnade och med hundar som inte är skadade!

HÅLL AVSTÅND FRÅN BILARNA FRAMFÖR ER!

Sedan sist jag skrev så har jag miljötränat Buster på olika ställen. Den första var i Huseby på Huseby julmarknad. Han var duktig där för att vara en 15 veckors valp. Han ville hoppa upp på folk som hälsade på honom men jag höll honom kort, han var duktig och inte började leka direkt när han hälsade på andra hundar, han drog i kopplet men man kan inte begära allt av honom. Han är ju fortfarande valp och det var så många nya dofter (de flesta kom från korvkiosken och där de sålde renskinka, älgkorv m.m) men jag försökte iaf få honom att gå fint i kopplet. Ibland gick det och ibland gick det inte. När jag satte mig på bänken bredvid korvkiosken medan min man och vår polare gick in i husen och letade efter tomtar till henne så var Buster så duktig att han la ner 80% av tiden. 20% av resterande tid gick åt att försöka äta cigarettfimpar (jag fick ut dem rätt så snabbt igen), försöka komma ifrån för att hälsa på en dösnygg pudel som ignorerade honom, hälsa på en cocker spaniel som var på andra sidan gräset och bara vara allmänt jobbig mot mig. allt kan inte vara perfekt men att få honom att ligga ner 90% av den tiden jag satt och väntade på min man och vår polare är fanimig bra för honom! Särskillt när det gick folk framför honom nästan hela tiden.

Några dagar senare, i förrgår då alltså, så ringde min man mig och frågade om jag ville följa med ner till Malmö med den lille så jag kunde miljöträna honom lite mer. Jag körde ner till Malmö med min man och Buster, lämnade av min man på hans jobb där nere och sen stack jag in till Limhamn och tränade honom i Hundrastgården i Djupadalsparken. Han fick träffa en amerikansk labbe och en vit golden i hundrastgården som var helt underbara. Labben lärde honom en ovana men den försvann rätt så snabbt igen (tack och lov för valpåldern!) efter de hade stuckit igen. Labben var 10 år gammal och golden var 4. Gissa vilken av dem som sket fullständigt i buster och la sig med en pinne mitt i hundrastgården? Det var inte 10 åringen kan jag tala om! han gick runt och tydligen försökte lära Buster lite vett och etikett, tydligen då också den lilla ovanan att gräva. Vi var i hundrastgården i ca 30-40 minuter innan jag tyckte det var dags för Buster att äta lite Lunch. Så vi gick tillbaka till bilen, jag satte honom i buren och gav honom sin mat. Efter han hade ätit så satte jag mig i framsätet på bilen, stack hem till mamma och pappa för jag var tvungen att låna toaletten, sen körde jag ner till Limhamns kyrkogård för att sedan köra tillbaka till Djupadalsparken och släppa ut Buster i hundrastgården igen. När vi kom fram till hundrastplatsen igen så fick han träffat en Cairn Terrier som precis hade varit där inne och skulle hem igen med sin matte. Så vi hade rastplatsen för oss själva i ca en timme till innan jag tyckte att det blev för kallt och gick tillbaka till bilen med honom. Då körde vi hem till mina föräldrar igen, jag parkerade bilen, tog ut Buster och gick en liten runda runt kvarteret så han fick kissa av sig. Han fick träffa en av mina gamla grannar som tyckte han var riktigt charmig och gav mig lite tips på uppfostran. Jag hade hunnit sitta i bilen i ca 5 minuter sen ringde min man om att han ville bli hämtad så var bara att stänga buren och köra iväg igen. 

Igår var han trött hela dagen men idag är han på hugget igen. Tog en 35 minuters promenad med honom på morgonen med lite koppelträning. Några meter innan vi kom tillbaka till infarten där vi går in till huset så släppte jag ut honom i hela kopplet så han fick springa av sig lite. Han fick även springa av sig på infartsvägen ända fram till den yttre dörren sen var det lydnad som gällde igen. Jag var tvungen att sticka iväg och handla sen så ensamtränade honom idag också. Slängde ut lite frolic lite överallt i lägenheten och gav honom en Dentastix sen åkte jag och handlade. Råkade vara borta i 2 timmar så började tänka på att Buster hade härjat som fan i lägenheten så att den såg ut som ett bombnedslag men när jag kom hem så hittade jag inget ovanligt! Han hade gått och lagt sig vid kallförrådet i hallen efter han inte hittade någon mer frolic och väntade på mig. Så när jag öppnaden dörren så kom han framlunkandes, trött som ett as, och sa hej. När han såg att jag tog kopplet i handen så blev han plötsligt mycket piggare. Så vi gick ut så han fick kissat, jag tog in varorna från bilen och tittade runt i lägenheten för att verkligen se så jag inte hittade en liten kisspöl eller bajsplutt någonstans. Ingenting hittade jag så efter Lunch-rundan tog jag och satte honom i bilen, körde till Asmundtorp och handlade (för jag hade glömt lite saker från den andra affären) och köpte ett tuggben med lite kycklingkött på som han fick äta i bilen på vägen hem. Han har fortfarande kvar själva benet, köttet åt han upp i bilen.

Nu ligger han och sussar gott innan han ska få sin kvällsmat. Fick tipset från en hundinstruktör att gå ut med honom en timme efter han har ätit så han fick ta det lite lugnt innan han går ut. Så det har vi börjat med nu och det fungerar väldigt bra. 

Nu ska jag se var min hund håller hus då han inte är där jag kan se honom, där han brukar vara. 

Ha det bra alla och ta vara på varandra där ute i mörkret! Glöm inte reflexerna ;)

Ja, nu har det inte blivit skrivet på ett tag. Buster håller på att busar om dagarna, som han brukar. Han växer för var dag så nu kan man se honom komma gåendes när man ligger i sängen. Man märker att han blir tyngre då han går mycket tyngre än innan. Han har inte lärt sig helt att lägga sig graciöst än när han är trött. 

Igår var han rätt så rolig när man snackar om att han ska lägga sig. Jag tror att han skulle sträcka sig och försöka lägga sig SAMTIDIGT. Vi var i vardagsrummet och där är ett trägolv som är rätt så halv för honom. Om ni tänker er Bambi på den hala isen så kan ni se Buster framför er åka ner med tassarna åt alla fyra hållen. Jag skrattade så mycket och högt att jag råkade väcka min man som la i soffan bredvid. Säg vad ni vill om hundar men man har aldrig en tråkig stund med dem! 

Igår för/eftermiddag så tog jag Buster i bilen och körde ner till Malmö. Mamma ville fixa ett par skor till mig och jag kunde inte lämna Buster ensam hemma så länge så han fick sitta i bilen så jag kunde ta ut honom när jag kom tillbaka. Han var riktigt duktig! Skällde när vi gick precis som "Jag vaktar bilen mamma" tillsammans med skället "vart ska du gå?". När vi kom tillbaka ut efter ca en timme så fick han först två bitar Frolic (hans godis) medan jag sa duktig Buster. Efter de bitarna fick han lunch och sedan gick jag, mamma och Buster på en liten promenad så Buster fick kissat och ev bajsat. Efter den lilla promenaden så körde vi in till Limhamn och till Djupadalsparken där det är en hundrastgård. Där släppte jag lös Buster så han fick springa av sig och lukta. Lekte även lite med honom. Gick ifrån, kallade på honom, lekte "tafatt" med honom (jag kallar och böjer mig ner, han kommer springandes och försöker undvika mina händer). Försökte även leka apport med honom men det har han inte i sig, än. Han var duktigt trött när vi kom hem sen vid tre tiden. Vilket min man tyckte var skönt för då skulle det bli en lugn kväll med honom. Han ville inte ut vid 11 tiden men tyckte det var dags för honom att gå ut då innan jag gick och la mig. han brukar gå och lägga sig för natten när jag går och lägger mig. Så han gick, motvilligt, ut och kissade sen var det fart i honom igen i ca 10 minuter innan han la sig till ro. På senaste tiden så tar jag honom inte på långrundor som jag brukar utan går bara runt förrådet som vi har bredvid huset. Han får kissat och bajsat och får ut lite energi. Tar av honom kopplet när vi kommit in i trapphuset så springer han upp och väntar på mig däruppe (två vånings hus, vi bor överst). Igår kväll då vid 11 så fick jag kalla på honom då han var så trött att han visste inte vart han skulle bli av. Sen är det bara för honom att gå in, han ställer sig på hallmattan och ser vad jag gör, om jag tar fram handduken för att torka hans tassar eller inte (beroende på om det är torrt eller vått ute), om jag tar av mig skorna och hänger upp jackan. Sen följer han med mig in till kontoret och leker med sina gosedjur och sin filt medan jag sätter mig och letar jobb och skriver i bloggen. 

Idag väckte han mig (för en gångs skull, annars brukar jag vakna innan honom) vid lite över 6 och ville ut. Han börjar bli väldigt duktig på att säga till när han vill ut, på morgonen. Under dagen så får jag gå efter klockan för han säger inte till då utan när det är kris så blåsan är sprängfylld och han knappt kan hålla sig DÅ kallar han. Så just nu går jag efter klockan. Jag testar gränserna så istället för att gå ut varannan timme med honom som jag har gjort nu en tid så testar jag om det går var tredje timme och snart ska jag testa om det går var fjärde timme. Snart så kan han nog hålla sig mellan måltiderna! Jag går inte på de reglerna "när han har busat, då ska han ut! När han har ätit, då ska han ut! När han har sovit, då ska han ut!" utan jag tar ut honom efter han har ätit och sen mellan måltiderna så får han sova/leka sen går jag efter klockan! Annars så skulle den hunden fått gå ut stup i kvarten vilket är lite synd då vi bor i en lägenhet vars trapphus inte har någon hiss. Han ska inte behöva gå upp och ner för trapporna stup i kvarten. Jag har hållt på detta sedan jag fick honom och jag tycker det har fungerat bra. Även min man gör så och han tycker också det går bra. 

Så till er alla som säger "ut efter var sak han gör": Varför göra det komplicerat och ta av och på skorna hela tiden när man kan gå efter klockan och ta på sig skorna en gång varannan till var tredje timme tills hunden är rumsren?

Tack för mig för idag!